På fredagen for jag och Mary upp till Örebro för att hälsa på Lisa. Vilken fröjd. Så sällan som vi ses nu för tiden. Men tid av distans spelar ingen roll i vår relation. Den är alltid densamma, vilket är fantastiskt. Liz är fantastiskt. Helgen var både galen och chill. Vissa saker ska vi inte tala om. Men spelade ganska mycket guitar hero, och åt gaanska mycket godis. Sånt där roligt godis, halvt leksak med snurrgrej och småkulor. Självklart blev det också utgång på nått ställe som hette Ritz. Och vi gillar att dansa på scenen. Oja. Nu får jag inte dansa med mina stjärnor förän till jul.

Väl tillbaka på kagge slår det mig extra hårt hur bra vänner de är och att de är just vad jag saknar nu, mina nära vänner. Nära mig. Jag gillar inte alls att vara ensam i en stor stad.

Ciao.